Tyvärr inga recept eller bilder denna gång. Men det kommer nog också, kanske idag ännu.
Som jag skrev tidigare har jag inflammerade vrister och medicinen har inte hjälp nånting, värkmedicinen hjälper till stunden. Men man lär sig att leva med värken, så ska det ju inte vara men...
När läkaren gett mig "liikuntakileto", kan kalla det sport förbud. Hittar nån på ett bättra ord så tack för det ;)
Så har jag börjat simma men det passade sig inte heller för mina leder. Pratade med en kollega från min förra arbetsplats igår och hon sa att hennes mamma har problem med lederna och sku aldrig kunna vara i kallt vatten. Och tydligen inte jag heller. Har grym värk, alltså ännu värre än annars, i dagar efteråt. Men vet inte ska jag ge upp med simmande eller bara försöka, kan ju inte ligga och plaska i baby-bassängen heller ;) Eller kan jag?
Så vet nån en plats dit man kan fara och simma i en uppvärmd bassäng så hör av er, TACK!!
Men skrev inte detta för mina bassäng problem utan för att jag märkte nya "problem" imorse :( Och det är jag nu lite orolig för, eller lite är väl kanske inte rätta ordet nu.
Jag äter stor dos reuma medicin och är inte säkert på att detta "borde" ens kunna hända nu. Min morfar har 2 olika sorters reuman och jag äter dubbelt så mycket medicin som honom, det säger en hel del. Och läkarna är av den åsikten att denna medicin skall vara den bästa för mig nu. Kanske de har fel, kanske.
Men till dagens problem:
Vaknade för 7 imorse av nånting, visste inte av vad för alla barn låg lungt och sov. Efter en stund märkte jag att handen värker. Eller rättare sagt mitt pekfinger på vänster hand. Det fungerade inte alls. Nu nån timme senare fungerar det lite men är uppsvällt från leden neråt. Och leden är inte bra. Fingret ser missbildat ut.
Funderar nu om läkarna ändå hade rätt. De sa åt mig att inflammationen har varit i fötterna så hård och länge att de kan vara att det gått vidare till ledreuma i hela kroppen (Nu bara i föttterna och lite knäna) och i värsta fall "luureuma" är det kanske skelettreuma. Det förklarade det så att det "kan gå vidare" om man inte får stopp på det i tid.
Kan inget annat än ringa Pemar reumasjukhus imorgon, PUST!
Men värre kunde det ju vara, så måste man ju tänka ;) Fast det är lite skrämmande och framtiden kan se mycket mer annorlunda ut än vad jag trott men då måste man ju göra det bästa av den, eller vad? Är ändå bara 34 år gammal, och kroppen säger ifrån nu redan :(
Det bästa som kan komma ut av detta är att kela kanske skickar mig till skolbänken på nytt, kan ju inte jobba inom branchen jag är utbildat till. Eller skola är ingen lätt grej men nu måste jag ju fundera på vad jag vill göra när jag "blir stor".
Har ni förslag vad ni kunde se mig göra iframtiden? Tar gärna emot förslag!
Tack alla ni som orkade läsa denna långa tråkiga text.
KRAMIZ!!
