Har tänkt mest för mig själv nu i några dagar och känns att jag måste få lite "tygnd" från hjärtat och så tänkte skriva, på detta sätt får också många veta hur min reuma "mår" och man behöver inte berätta allt från början åt alla ;)
Var på onsdagen till Pemar reumasjukhus och var nästan rädd för att åka dit denna gång, nästan som om jag sku ha anat nånting. Redan kvällen före hade jag svårt att få sömn, fast jag nästa mer än gärna går dit för man får så mycket hjälp där.
Skall ta några steg till baka före jag berättar vad jag fick för nyheter.
Min förra läkaren (gick i pension) sa åt mig att mina leder varit så länge inflammerade att reuman kan ha spridits, till ledreuma eller skelettreuma. Först hade jag nånting som hade ett fint latinskt namn men betydde på ren svenska oförklarlig reuma, alltså reuman kom inte fram på blodprov men reuma såg läkaren att det var. Sedan fick min reuma ett nytt namn som också hade fint latinsk namn men betydde "paikallinen reuma" alltså kan man kallade "lokal reuma" och i vristerna.
Nu i veckan när jag var så visste jag redan att nya leder har börjat värka och visste ju att de inte är bra. Mitt finger skrev jag om redan tidigare här och tog en bild på det. Läkaren tyckte det var super för då fick han också se hur det såg ut som värst!
Min handled eller handleder fungerar inte som förut de heller. Fick inte ens upp barnens bubblande på nyåret. Och redan att mycket greja med kniven i köket gör så att det sväller upp lite grann.
Gissade att det var nånting lite på tok. Läkaren sa med en gång att tyvärr ser det nu ut att min sjukdom heter fullständig ledreuma eller liknande. Han kollade andra leder och så var det nog, tyvärr. För tillfälle har jag knäet, vristerna, ena handleden och fingret inflammerade. Han kollade inte ens höfterna för räckte för honom de lederna man kommer till bra. Axeln trodde han också hade fått sig en dos av infalmmation.
Så nu får din sjukdom ett nytt namn igen säger läkaren. Ja-ha säger jag och detta innebär vadå? Jo du, nu blir det andra mediciner, tillskott av mediciner och som tex: din gammla reuma medicin med samma dos du hade tidigare och nya reuma medicinen fortsätter du med. Kortisonet får jag nu dubbel dos av och värkmediciner 2 olika, Panadol 1000mg flera om dagen och arcoxia. Somac 40mg. Satt som ett litet frågetecken men nu först kommer schocken:
Den sista medicinen eller ja näst sista är en cancer medicin. För de som har cancer så har liknande cell fördelning som du men du har de i lederna sa han. En liten stund tänkte jag faktiskt att till näst säger han att det är en sorts cancer men gode gud det sa han inte.
Men biverkningarna kan vara hemska så får man ett piller till med denna medicin. Och den får tas först 6-24 h efter den första medicinen. Och värkmedicinerna får man inte ta tillika som reumamedicinen så tror jag måste ha klockan och ringa 3-4 ggr per dag så jah kommer ihåg allt.
Biverkningarna på denna medicin är oftast illamående i nånslags form, fast man får ett piller för att man inte skall göra det. Magplågor kan man få och det har jag ju redan så lite orolig på den frontten också. Hår kan man tappa och andnings svårigheter och därför tog de lung rötgen nu. Levern och njurarma kan medicinen ta koll på så går nu varannan vecka på blodprov. sen läste jag i bruksanvisningen att under behandligen kan eftekter på det centrala nervsystemet som trötthet och svindel förekomma och då skall man helst inte köra bil. Och laktos innehåller den som är ett socker så om inte andra mediciner förstör min Low carb diet så denna medicin gör det men fan den som ger sig ;) + att biverkningarna kan vara mycket mer som diarre, hemska blåmärken, utslag, man kan spy blod, svårt att kissa och smärtor vid kissande, munifnlammation, aptitlöshet (tror inte) + typ 15 till så får se hur det går för mig ;)
Och den medicin mängden jag äter så påverkar allt, också min Low carb diet. Men tänker fortsätta med att inte äta socker eller mjöl.
Men måste tillägga ännu att lyfter hatten för dem som kämpat mot eller kämppar mot cancer för denna stress med medicinerna, värken och den dagliga vardagen är hemsk men att ännu vara rädd för att inte klara sjukdomen alltså döds räddslan på detta ännu vet jag faktiskt inte om jag sku fixa! Ni är mina hjältar, ni vet vem ni är!
